jag läste hos emma på opassande häromdagen om rosa som fått sparken på grund av sitt bloggande. dagen därpå kom rosa ut i aftonbladet som gena eklund, fortfarande sparkad bloggare. jag tycker det här är viktigt att ta upp – fast ur fler vinklar än en.
först och främst, det är förstås otroligt upprörande att ett företag reagerar så starkt som compro media gjort. att man använder några minuter av sin arbetstid till att uppdatera sin blogg borde inte vara mer än en fis i rymden mot de timmars arbetstid rökare snor varje dag, de långa kafferaster nästan alla som har möjlighet tar eller för den delen alla privata samtal som avhandlas per telefon. om blogginläggen dessutom inte berör arbetsplatsen och arbetet mer än ytligt borde det verkligen inte spela någon roll. särskilt inte om arbetet ändå sköts mer än väl.
men, och det är ett viktigt men, det är också minst lika viktigt att komma ihåg att det som skrivs på bloggar kan läsas av väldigt många människor.
på min gamla arbetsplats har en arbetskamrat precis i dagarna blivit inkallad till chefen och fått förklarat för sig att det inte lämpar sig att man bloggar om arbetsplatsen, arbetskamraterna och de personer som passerar på jobbet. inte helt oväntat kanske, men arbetskamraten verkar inte tycka att det är en särskilt stor grej. alla namn var ju censurerade.
tyvärr räcker inte det, och det beror inte bara på att arbetsplatsen är av känslig art. det räcker att lägga ihop ett och ett, krydda med lite människokännedom och lösa kontakter, så har man hela bilden uppmålad framför sig. att bloggen ifråga dessutom var en känslomässig avfallskvarn, vilket gjorde att de inlägg som inte handlade om jobbet istället var väldigt ingående och personligt uthängande beskrivningar av hennes barn gör förstås inte saken bättre.
man måste alltid tänka sig för när det kommer till vad man skriver. jag är fullt medveten om att det jag skriver kan läsas av internet, hittas i sökmotorer, och i slutänden användas mot mig. precis lika medveten är jag om att en googling på mitt namn ger en inblick i mina tidigare engagemang på nätet. det är sådant man får leva med, men det är viktigt att ändå försöka låta bli att göra och skriva saker som man sedan kan tänkas ångra eller inte längre vilja stå för.
nåväl. alla inlägg på min förra arbetskamrats blogg har precis blivit raderade. antagligen beroende på att länken spridits som en löpeld bland folk som varit inblandade eller känner till dem som hon skrivit om. det är nog lika bra, måste jag säga.
jag vill ändå avsluta med att knyta an till början av inlägget. jag vill ge gena lite pepp, vilket man av hennes senaste inlägg kan förstå att hon behöver. jag vill också fråga mig vad compro media tänkte på när de sparkade en bloggare. sökresultaten på google talar sitt tydliga språk om vem som vinner i slutändan. liksom jim keyzer (den mutade polisen, om ni minns) kommer compro media förstå hur det går när man bråkar med internet.
(långt inlägg, men viktigt)
andra bloggar om: compro media, avsked, censur, bloggande, jim keyzer
lämna en kommentar