yo mstuff!

(Inlägg inklippt från Databloggen Omg Internets!)

Boken “Piraterna – De svenska fildelarna som plundrade Hollywood” hade releasefest för några dagar sedan. I morse lades den ut för nedladdning på The Pirate Bay. Piratkopian är en riktig högkvalitativ PDF-variant, utan de irriterande skavanker en del inscannade böcker kan ha.

Klart värt en titt! Som bonus blir nedladdningen ett statement mot bokens förlag Ordfront, som envist håller sig kvar i Förläggareföreningen (trots dess aggressiva ställning för Ipred-lagen). Även om författarna till boken var himla trevliga när vi träffades för en grundläggande planering inför boken, tycker jag skumraskförlag gärna får hållas på armlängds avstånd.

Update: Jag är dessutom med i boken på ett (1!) ställe. Det är när Piratbyråns ideologiska grund, eller kanske snarare ideologiska förvirring, avhandlas. Bortsett från att jag aldrig hängt på #hack.se så stämmer beskrivningen rätt bra, vi är dessutom flera som delar Rasmus Fleischers frihetligt grundade bakgrund. Här kommer ett klipp:

IRC-kanalerna där Rasmus hängde tjänade som forum, en digital version av den gamla agora där antikens medborgare möttes och diskuterade politik och rättskipning. Det var dit Rasmus tog sina tankar kring fildelning och tillsammans med vännerna online prövade, dissekerade och slipade han sina argument.

En av dessa kanaler hette #hack.se, en smått mytomspunnen mötesplats som länge tjänat som samlingspunkt för svenska hackare av olika sort. Där kunde man hitta tekniska wizkids som Gottfrid Svartholm Warg (under pseudonymen Anakata) och Fredrik Neij (känd som Tiamo) men också mer kulturteoretiskt intresserade människor som Rasmus själv, Marcus Kaarto, Magnus Eriksson, Tobias Andersson, Marcin de Kaminski, allihop unga människor som snart skulle bli förgrundsfigurer i piratrörelsen. Någon gemensam politisk riktning fanns inte bland de blivande piraterna. Rasmus Fleischer beskriver själv sin politiska bakgrund som frihetlig vänster, men han stod inte ut med synen att politik ska vara som religion med ideal man tror blint på. I synnerhet, ansåg han, var en sådan inställning hämmande för fritt tänkande om förändringsprocesser, teknisk utveckling och upphovsrätt.

I en annan IRC-kanal hängde en blandning av aktivister och hackare som drev olika projekt tillsammans. Olika webbsidor fantiserades ihop, ibland förverkligades de till och med, och så gjorde deltagarna internetradio och delade med sig till varandra. Rasmus spelade inte blockflöjt eller gjorde radioreportage, utan det var främst mp3-musik som spreds i programmen. De diskuterade också allt från teknik och programmering till frågor om yttrandefrihet, upphovsrätt, personlig integritet och frihet. Kontinental filosofi stod högt i kurs och Deleuze, Foucault och Nietzsche var populära namn att slänga sig med. Trots att den gryende piratrörelsens ideologiska bas var diffus så fanns något förenande i filosofernas tankar om den fria individens rätt att hävda sig gentemot samhällets rådande normer, och vikten av att tänka nytt, fritt, och ifrågasätta vedertagna sanningar.